Så tragiskt...
Är nästan så man vill sätta sig ner och skråla en stund, men vad hjälper det?! Att en dels liv är så tragiskt att de ska drickas så fort man får en chans. Varför?! Kan man inte se med sina egna ögon att man gör andra ledsna? Att man ska måsta ljuga för att få en möjlighet att ta sig en fest. Hitta på lögner åter och åter igen. Jag är så less så jag blir snart galen... Men inget kan jag säga, för vad händer då? Är gode feg som inget gör, men är jag beredd på följderna av vad som komma skulle ?!
Tidigare i sommar fick jag ett sorgligt telefonsamtal, som genast gjorde livet lite tristare. Min älskade moster ska flytta till Uppsala. Kändes som någon drog bort en del av mattan jag står på. Vad ska jag göra utan henne här? Hon är verkligen som min extra mamma som alltid ställer upp och hjälper till med allt från barn passning till goda råd om livet. Kan förstå varför de flyttar ner till släkten och vännerna där. Men en sak som är säkert är att jag kommer sakna henne hur mkt som helst. Tacka vet jag telefonen som flitigt kommer användas.
Annars händer inte mkt här på Åsis, ätit middag med pussmostern och Olle. Blivit klippt av bäst Sara som verkligen är en av dessa änglar som lullar runt på jorden och gör gott för andra. Linnea har kompis som ska sova över och Hjalmar och Mackan kikar på en av Pirates filmerna. Själv dödar jag tid framför datorn som egentligen skulle kunna läggas på något så mkt bättre. Typ en promenad eller lite hushålls sysslor... Men de ids jag inte....
Blir nog en film och en rätt så tidig kväll så man orkar med morgon dagen...
Kommentarer
Trackback
