Lördag kväll...
Just hemkommen från födelsedags party i Abborr. En trevlig tillställning som för min del blev en nykter sådan. Lika bra det då de är en massa som väntar på att ska göras. Gubben stannade kvar och Nea är hos moster så det blir bara jag och lillen hemma inatt. Tur jag har någon att snusa på när jag blir mörkrädd.
Annars är semester numera strax över och livet känns rätt så trist just nu. Varför ?! Ja det kan man fråga sig!? Fast så är ju livet, toppar och dalar som löser av varnandra. Lite trist bara att en del som finns runt omkringen verkligen visar sina rätta sidor då... Men jajaaa nu skiter vi dem , eller ? Är ju inte så lätt alla gånger tyvärr.
Har gett mig själv ett lite löfte, nu är bara frågan om jag fixar de ? Fast egentligen är det två löften men det ena vet jag redan nu att det är kört :(
Jajaaa nu väntar sängen....
Urk...
Måndag kvällen!
Ikväll har de varit vårrullar på Åsis, så nu är man mätt och belåten. I dag har varit som en deppar dag. Känner att jag vill att de ska hända något roligt. Tur vi har planerat lite saker vi ska göra sista veckorna vi har semester.
Har redan börjat gruva mig för att börja jobba igen. Känns som att livet ska tillbaka in i den lilla lådan av stress. Men så är ju livet. Är inte själva jobbet som är det jobbiga utan att man ska måsta vänta så länge till nästa gång det vankas ledigt. MEn så är ju livet.
Nu väntar en bok... Tjing
Så tragiskt...
Är nästan så man vill sätta sig ner och skråla en stund, men vad hjälper det?! Att en dels liv är så tragiskt att de ska drickas så fort man får en chans. Varför?! Kan man inte se med sina egna ögon att man gör andra ledsna? Att man ska måsta ljuga för att få en möjlighet att ta sig en fest. Hitta på lögner åter och åter igen. Jag är så less så jag blir snart galen... Men inget kan jag säga, för vad händer då? Är gode feg som inget gör, men är jag beredd på följderna av vad som komma skulle ?!
Tidigare i sommar fick jag ett sorgligt telefonsamtal, som genast gjorde livet lite tristare. Min älskade moster ska flytta till Uppsala. Kändes som någon drog bort en del av mattan jag står på. Vad ska jag göra utan henne här? Hon är verkligen som min extra mamma som alltid ställer upp och hjälper till med allt från barn passning till goda råd om livet. Kan förstå varför de flyttar ner till släkten och vännerna där. Men en sak som är säkert är att jag kommer sakna henne hur mkt som helst. Tacka vet jag telefonen som flitigt kommer användas.
Annars händer inte mkt här på Åsis, ätit middag med pussmostern och Olle. Blivit klippt av bäst Sara som verkligen är en av dessa änglar som lullar runt på jorden och gör gott för andra. Linnea har kompis som ska sova över och Hjalmar och Mackan kikar på en av Pirates filmerna. Själv dödar jag tid framför datorn som egentligen skulle kunna läggas på något så mkt bättre. Typ en promenad eller lite hushålls sysslor... Men de ids jag inte....
Blir nog en film och en rätt så tidig kväll så man orkar med morgon dagen...
